... och idag var det en sådan dag, man bara överlever och man släpar sig mellan sakerna som skall göras och man undrar varför de skall göras och spelar det någon roll om 10 år att jag har gjort dem.. nee antagligen inte... och det är ju uppmuntrande...NOT...egentligen ville jag inte gå upp alls idag ... bara blunda vidare och slippa denna förlamande känsla av meningslöshet... meningslösheten sprider sig till alla delar av kroppen.... och kroppen domnar långsamt av och allt går sakta sakta och man spiller ut koppen med te över alla viktiga papperna och wellpappen fastnar i hissdörren femtielva gånger innan man lyckas baxa in den i återvinningen.... varför gick jag upp och vad skulle hända om jag inte gick upp... förutom hundarna då... tja inte mycket ...
trots denna absolutunderisendag så lyckades jag köpa en soffa och en pall plus montera den och flytta runt alla möblerna och under tiden fullt övertygad att jag är döende....
neee denna dagen går inte till historien den bara läggs till högen med de andra mindre bra dagarna...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar