tsunamin var en katastrof och det som följde efteråt var kaos, 11 sep var en katastrof med kaotiska-dagar efteråt... men det är ingen katastrof att pendeltåget inte är i tid mitt i vintern när det är -15 och kallaste och snöigaste vintern vi haft sedan början på 1900-talet..... det är inte katastrof att väskan inte kom fram men du själv gjorde det..... det är inte heller någon katastrof att snöplogen plogar igen din garageinfart precis när du själv har skottat den fri.... det är möjligt lite omak....
Vad för ord skall vi använda när vi redan använder ord som katastrof och kaos för minsta lilla störning i vår tillvaro... vad hände med orden ... rörigt, stökigt, oordning etc... ord som kan förstärkas med gräsligt, hemskt och jätte så får man ytterligare en dimension... men vad skall vi kalla tsunamin om vi kallar ett inställt tåg för katastrof ? de två händelserna går ju inte att jämföra på samma dag... att förlora ett barn är en katastrof men att flyget är inställt eller försenat är det inte.... inte någonstans....
Vi måste var rädda om våra ord och inte missbruka dem för när vi verkligen behöver dem är de utnötta ... spara ord som katastrof och kaos, alltid och aldrig till tillfällen där de verkligen har en mening ett syfte och är nödvändiga..... själv har jag nästan slutat lyssna på människor som skriker katastrof och kaos för minsta lilla störning i tillvaron... tänker då att är detta katastrof för dig vad blir det då när katastrofen verkligen inträffar.......
Vuxna lägger ofta också ord och handlingar på barn istället för att uttrycka att det är jag - den vuxne som tycker det är trist att saker händer.... "titta vad ledset mitt barnbarn är för att han inte fått sina presenter, hela hans dag är förstörd" men för vem är dagen förstörd ? barnet som inte vet om hur många presenter han skall få eller den vuxne som är besviken över att hon/han inte fick se barnbarnets ögon tindra som den hade tänkt sig... barn har inte de värderingarna med sig från början det är vi vuxna som lägger värdering och förväntningar på dem, förväntningar som är våra egna..... barnet är kanske är nöjd med att mormor/farmor är där... och är nöjd sig med att presenterna kommer senare... det är vi vuxna som gör om barnet blir hysterisk för att prylar uteblir.... och det är bara prylar....
Vi glömmer snabbt vad som är viktigt... tsunamin väckte oss men nu har vi somnat om igen och ropar katastrof för ett inställt eller försenat tåg... katastrof var alla de glada och förväntansfulla familjer/människor som åkte ner för att fira jul/nyår och kom hem tilltuffsade och utan alla sina famijemedlemmar och vänner ......... det är en katastrof... att förlora nära och kära.. inte att förlora prylar eller komma sent fram... det är stökigt och rörigt ... inte mer....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar