... 13 år kvar att leva..

om jag dör vid samma ålder som min pappa.

13 år !!!!?? vad ska man gör av de åren... 13 år... oj det är inte många med tanke på hur fort de senaste 25 åren har gått.

Kan ju knappast sitta här och vänta på att pengar ska trilla ner från himlen utan att jag gör något, fast jo det kan jag ju men då händer det ju inte något alls.
Ska jag köpa hus på landet så det blir lite gräsmatta under fötterna.

Fast å andra sidan, mamma är 83 år. Det betyder att jag har 27 år kvar att leva och då är det ju ingen brådska. Men det är det nog i alla fall. Kroppen och knoppen håller kanske inte hela vägen.

En sak är ju säkert att vara 55 är inte alls lika kul som 45.... vad andra människor än säger att livet börjar vid 50, 60 eller 70 vilket bullshit....
Har ni sett hur killarna ser ut som är 55 !!?? vart tog alla läckra 45 åringar vägen ?? så kill-biten är bara att lägga ner... ja ja jag vet, utseendet är inte allt men ändå man ska väl gilla på ungefär det man ser eller ?

Näe det får i så fall bli hus... känns lagom engagerande... :)

... ja det är våren ja det är våren jag det är våren som kommit igen

.. nu är det vår. Inget snack om saken. Gräset känner det, fåglarna känner det, havet luktar vår, luften känns vår mot huden.
Hoppet spirar och kroppen skrattar. Stegen är lätta och känns befriande.

Kort och gott ... life is good...

.. självständighet..

.. om jag ska vara helt krass så har jag, om jag har tur, cirka 20 år kvar av självständighet kvar.
Nu när mina jämnåriga kamrater flyttar in till stan från sina hus känner jag för att flytta ut till landet och ett hus.
Men men...
Är det någon idé? Hur går det den dagen jag inte kan köra bil längre? Skall jag flytta till en lägenhet närmare havet och skita i gräsmattan? Eller ska jag helt enkelt go with the flow och skita i vad som händer om 10 -20 år ?
Hur kul var detta då? Att börja fundera i så deprimerande termer.
Det mest förnuftiga är nog att sitta still i lägenheten, fast då blir det ingen gräsmatta... :)

äh går och lägger mig istället...

...Sverige lite från ovan..

Sverige är vackert och speciellt om man får se det från ovan molnen. Idag var det klar sikt nästan hela flygningarna och då är det häftigt.
Se hur åkrarna skiftar i färg, hur sjöarna börjat bli lite mer blåa än vita av is och snö. Se små och stora hus, där människor lever sina egna liv och har sina egna speciella öden.
Ett stort plus var att det inte blåste. Gillar inte när dessa stora metallfåglar påverkas av naturen. Man känner sig väldigt liten när planet börjar hoppa och skaka.

Vad skall man säga om mötet idag? Måste lära mig ännu mera tålamod, lära mig att ha ännu mera överseende och lära mig att möten mellan människor är ALLTID spännande. Tror att det skulle gå bättre då.
Vi gjorde de valen vi skulle, diskuterade det vi skulle och åt en bulle.

..skrattade så att tårarna rann..

med Mia Skäringer i går. En helt underbar föreställning. Rak och kändes ärlig och hon prickade in vardagshändelser så på pricken. Under det ironiska och humoristiska låg allvaret.
Som sagt, en helt underbar föreställning som stannar kvar efteråt...

Dottern och jag gick ner till Park och tog en kall immande öl efteråt. Hotellbaren på Park är trevlig och elegant utan att vara påträngande. Dock blev vi totalt utstirrade av några guldfiskar, det är inte varje dag man blir beundrad av sådana guldberikade varelser.

.. vit är oskuldens färg.....

... man vad f*n har snön här att göra nu... och den smälte lite iofs men hundarna blev hur svarta som helst av allt slask som snön gjorde .. fy snälla kom nu vår med sol, värme och grönska..

Har en artikel kvar att skriva och deadline är på måndag tror jag fast det var nog egentligen igår... tja om man tar ett glas rött till så kanske man får lite inspiration...

... nytt hårborttagningsmedel..

... när man tror att man sett allt, nästan i alla fall, så ser man ytterligare ett användningsätt för silvertejp. Använda det som man använder vaxstrips. Helt otroligt underbart ! Programmet "Dansbanan i Täfteå" demonstrerade hur man gör.

Detta, ett program om Sverige. Ett annat Sverige som inte pratas så mycket om, men vi som är uppväxta på landet och med dansbanor och folkparker tycker det är helt absolut normalt.

Att ha dansat till Sven Ingvars, Sten och Stenley, Streaplers m fl ansågs ganska suspekt när jag flyttade till storstan. Ett tag nämnde jag det inte ens, till och med mörkade min hemska hemlighet. Till slut så "kom jag ut" och berättade att jag minsann har dansat till det och det bandet. Oj vad folk tittade konstigt. Så var man inte udda förut så blev man, i andras ögon i alla fall.

Ibland kan jag berätta det på ren trots, lite för att ruska om. Det konstiga är att det ruskar om människor. Så lite det behövs för att rucka oss lite ur vår trygghetszon. Vi människor är trygghetsnarkomaner.

.. hundägare är ett eget släkte..

Jag är hundägare och gillar att vara det. Jag har två hundar och gillar verkligen mina hundar. Jag gillar att gå ut med dem på långa och korta promenader.
Men vad jag inte gillar är andra hundägare som tror att bara för att man har hund så är det helt ok att låta hundarna hälsa, att prata med mig och gå efter mig för att hundarna skall få kontakt !
Läs gärna av mitt kroppspråk för jag läser av ditt..... Stannar jag till pratar jag gärna men jag fortsätter gå så gör som jag, dra in hundarna och fortsätt.... Vad trevligt det blir för alla parter... :)